Det känns som om jag kämpar mot tiden, kämpar ,ganska lönlöst, mot tröttheten. Texten i boken zoomar in och ut ur fokus. Tiden går. Man märker inte hur mycket tid som passerat för´ns man kollar på klockan och inser att 30 minuter redan gått, och allt man gjort under den tiden är läst utan att faktiskt ha tagit in ett skit, de ord man läser har man glömt så fort man tar ögonen från det. 
Ja såhär blit der när man inte sover som man ska och är oacceptabelt sent ute att börja med samhällsprojektet. 
Ändå sitter jag och slösar bort min tid på att skriva här,,,, Kalla mig sanslös, det gör jag.